Var så sjukt otaggad på att trimma Freja idag när jag kom hem från tävlingen. Ni vet när man är så trött att ögonen svider? Men efter mat och ngn timmes vila så bestämde jag och syrran oss för att kämpa oss ut ändå. Och såhär i efterhand är jag glad för det. Freja kändes så fin! Pressade henne att vara spikrak och samtidigt få henne att ta större språng! Det var jobbigt för oss båda vill jag påstå, haha. Nu är hon så pass stadig i galoppen att man lätt sitter och duttar i den där galoppen som känns lagom men man kommer på sig själv med att det är för långsamt. Så idag fick jag fram henne där hon inte kände sig jättebekväm men det kommer! Övade också på förvänd galopp som börjar sitta lite bättre nu, roligt!